Vad är Dysmorfofobi (Body Dysmorphic Disorder – BDD)?

Försöker du ofta dölja, kontrollera och/eller konstant förändra hela eller delar av ditt utseende? Fokuserar du dagligen på upplevda fel eller finner nya ”defekter” i ditt yttre? Upplever du en ständigt svårhanterbar oro och ångest över ditt utseende, i den utsträckningen att det begränsar stora delar av ditt vardagliga liv? Om så är fallet kan det röra sig om dysmorfofobi, också kallat upplevd fulhet eller BDD, som är en förkortning av engelskans body dysmorphic disorder.

Även om individer med dysmorfofobi inte alltid kan uppmärksammas må dåligt av andra, är de upptagna av oroande och tidskrävande tankar om att någon aspekt av deras fysiska utseende ser felaktigt ut eller är defekt. De kan till exempel oroa sig för att de har akne, att deras hud har fel nyans, att de börjar bli tunnhåriga, att näsan är för stor eller missformad, att kinderna är för tjocka eller att magen är enorm. De områden som kan upplevas som fel kan innefatta vilken, och vilka kroppsdelar som helst. Tiden som spenderas på att fokusera på de upplevda felen kan uppgå upp emot 3–8 timmar per dag. Ofta är de upplevda utseendedefekterna missledande och en individ med dysmorfofobi är därmed övertygad om att de avskydda kroppsområdena ser onormala ut, är fula, defekta, bristfälliga, oattraktiva och/eller deformerade. En kan uppleva att defekten ser så pass allvarlig ut att andra kommer att stirrar på den, bli skrämda och ta avstånd. Om du har dysmorfofobi kan detta därför leda till att du alltmer undviker sammanhang där andra människor närvarar. Det kan hända att du mer och mer isolerar dig för att sedan inte alls synas till. Dina nära börjar sakna dig, liksom även du gör. Dysmorfofobi har dock ingenting med ytlighet att göra. Det handlar i stället om ett tvångsmässigt fokus på utseendet, på att inte uppleva sig duga till och på att vid många tillfällen uppfatta sig som äcklig, groteskt och svår att älska. Sociala medier och andra källor som hänvisar till det ”perfekta” utseendet kan många gånger verka triggande för en med dysmorfofobi. Det är vanligt att den som har dysmorfofobi oroar sig över något av följande:

Hudens ojämnheter, finnar, rynkor, ärr och/eller färg och nyanser
Ansiktsdelar så som näsa, käke, haka, ögon, ögonlock, ögonbryn, mun, läppar
Könsorgan
Bröst
Upplevt osymmetriska eller oproportionerligt stora eller små kroppsdelar
Håret, att ha för mycket kroppsbehåring, att sakna hår eller att vara tunnhårig
Muskler eller kroppsform, exempel att inte ha tillräckligt mycket muskelmassa

Många gånger existerar äckelkänslor av den egna spegelbilden och de upplevda avvikelserna, som för andra inte syns till. Känslor av skam och ångest är ofta närvarande. För att hantera de svåra känslorna ägnar sig en individ med dysmorfofobi (BDD) vanligen åt tvångsmässiga ritualer i syfte att kontrollera, fixa, dölja, eller bli lugnad över de upplevda defekterna. Vanliga beteenden är spegelkontroll, överdriven grooming (t.ex. tvångsmässig rakning, plockning av ögonbryn eller kroppshår, överdriven sminkapplikation), upprepade frågor till andra om de ser bra ut, hudplockning, klädbyten och tvångsmässig shopping av skönhetsprodukter och kläder. De flesta försöker ”kamouflera” de upplevda felen, till exempel genom att bära keps, solglasögon, skrymmande kläder som täcker deras kropp eller tungt smink, eller genom att hålla kroppen i vissa positioner (t.ex. vrida den ”dåliga sidan” av ansiktet bort från andra människor). För den som har dysmorfofobi kan sjukdomen även innebära:

Flertalet handlingar som kan ta flera timmar i anspråk, där bevakning av upplevda fel och jämförelsen med andra är högst närvarande.
Isoleringen ökar ofta med tiden om behandling inte sker. En oro över utseendet kan leda till undvikandet av flertalet situationer och/eller aktiviteter.
Utvecklandet av ett undvikande beteende som att hålla sig dold i ett utrymme, gärna mörkt med fördragna gardiner eller nerdragna persienner. En kan också undvika att visa sig i skarp belysning inför andra.
Att en ägnar mycket tid och energi åt att finna vägar till att korrigera oönskade och upplevda detaljer i det egna utseendet.
Att yrkeslivet och studier inte kan ta plats, och att vanliga sociala aktiviteter eller relationer inte är möjliga på grund av dysmorfofobin och dess inverkan på olika nivåer. En slutar göra saker som tidigare har legat i individens intresse.
En genomgång av flera kosmetiska och estetiska ingrepp, samt ortodontibehandlingar. Vilka inte får individen att må bättre då den förvrängda upplevelse av hur en ser ut ännu lever kvar. Därför kommer en med dysmorfofobi ofta inte bli nöjd, även om ingreppet i sig gick bra. Skulle individen vara nöjd kan en ofta finna andra delar som är fel och behöver korrigeras. Ibland kan en med dysmorfofobi även utföra ingrepp på sig själv, vilket ofta resulterar i ett försämrat mående och mycket ångest.
Ett undvikande av sexuella och intima relationer.
Inledande av ett missbruk av exempelvis alkohol eller andra droger.
Överdrivna beteende så som alltför strikta dieter, konstanta besök på solariet, överanvändning av hudprodukter, tandblekning och liknande.

Man vet inte varför vissa personer drabbas av dysmorfofobi (BDD), troligen spelar både ärftliga och miljömässiga faktorer in. Genomsnittsåldern för insjuknande är 16-17 år, men ofta visar sig vissa symptom redan i början av tonåren. Även om sjukdomen oftast uppstår i ungdomsåren kan en också drabbas i vuxen ålder. Ca 0,5-2,5 % av befolkningen beräknas ha dysmorfofobi (BDD), och såväl kvinnor som män drabbas i ungefär lika stor utsträckning. Könen följer också ofta flera likheter i hur dysmorfofobin påverkar en, dess svårighetsgrad, självmordsrisken, samsjuklighet och åtgärder som tas för att förbättra det upplevda felet. Bland män existerar oftare en muskulär dysmorfofobi samt en fixering vid könsorganens utseende och storlek medan det bland kvinnor ofta finns en samsjuklighet med ätstörningar. Denna psykiatriska diagnos går att finna i diagnosmanualen DSM-5 och har mycket gemensamt med OCD (tvångssyndrom). Det går vanligen även att finna perfektionistiska personlighetsdrag hos en individ med dysmorfofobi och de kan även ha ett gott utvecklat detaljseende. Personer med dysmorfofobi kan komma att ha en samsjuklighet, vilket innebär att även detta behöver identifieras. Vanligt utöver ätstörningar är även samtidig social fobi eller ångestsyndrom.

De utmaningar, den isolering och de påfrestningar som dysmorfofobi ofta bidrar till kan resultera i allvarliga konsekvenser så som självmordstankar och försök till att avsluta sitt liv. Tillgängliga internationella studier tyder på att cirka 80% av individer med dysmorfofobi (BDD) upplever suicidala tankar och 24% till 28% har försökt begå suicid. Även om uppgifterna om slutfört suicid är begränsade och preliminära verkar självmordsfrekvensen markant hög. Dessa resultat understryker vikten av att tidigt identifiera och effektivt behandla dysmorfofobi. För flera består besvären livet ut utan behandling, det vill säga att sjukdomen har ett kroniskt förlopp, som kan variera beroende på livshändelser och hur man mår i övrigt. Undersökningar har visat att det dröjer lång tid (i genomsnitt tio år) innan personer med dysmorfofobi får diagnos och ofta ännu längre innan en får behandling. Ibland beror detta på att skamkänsla är mycket vanligt förekommande. Tillståndet har dessutom tidigare varit relativt okänt både bland befolkningen och inom sjukvården.

Om du eller någon du känner kan kännas igen genom ovanstående beskrivning så är det viktigt att ta detta på allvar. Kontakt med vården är att förespråka vid allvarliga fall där vardagen anses påverkad och där individens mående är negativt belastat.